När man ägnar sig åt tillbakablickar kan man ibland bli anklagad för överdriven nostalgi. Knappast denna gång – här handlar det verkligen inte om den gamla goda tiden. Nu gör vi en djupdykning i historien och hamnar i förra delen av 1800-talet, alltså egentligen innan kommunen Huddinge fanns!
Under 1800-talet härjade koleran över hela världen och minst 100 miljoner människor sägs ha dött. Sommaren 1834 spreds smittan till vårt land. Ett skepp med besättningsmän lade till i Göteborg för att sedan fortsätta mot Ängskär i norra Uppland och därmed började den dödliga bakterien att sprida sig. Koleran spreds bl.a. via avföring, flugor och födoämnen. Feber, diarréer och kräkningar ledde till uttorkning och den sjuke blev blåaktig i huden. Döden inträffade då urinförgiftningen var ett faktum. De första fallen i Sverige visade sig i juli 1834 och redan i september samma år dog den första huddingebon i farsoten. Det var änkan Catharina Eriksdotter i Bergtorpet. Troligen hade hon fått smittan av sin dotter som bodde på Södermalm i Stockholm där koleran redan härjat svårt. Innan september månad var till ända hade ytterligare 2 personer avlidit på Bergtorpet och 11 i de närliggande torpen och gårdarna.
En särskild gravplats upprättades snart i socknen. Denna kolerakyrkoård kom i dagen när man sysslade med grustäkt vid Masmo äng hösten 1930. Resterna efter nio personer hittades. Dessa flyttades senare till en gravplats på Tomtberga kyrkogård, varvid minnestenen på bilden högst upp restes. Om ni vill besöka den ursprungliga platsen vid Masmo äng så ligger den ca 400-500 meter söder om Häggstavägen utmed Glömstavägen, ungefär vid krysset på kartan här intill.
Sjukdomen var känd långt innan det första utbrottet i Sverige och åtgärder planerades och vidtogs för att skydda befolkningen flera år före utbrottet. I alla städer och landsförsamlingar i Sverige rekommenderades inrättandet av s k Sundhetsnämnder enligt Kgl. Majt:s befallning. En instruktion för nämndens verksamhet egenhändigt författad av ordföranden i Huddinge Sockens Sundhetsnämnd D F Hagelstam, 25/9 1831 kan ni läsa här ovan. Den omfattar drygt tre sidor och är en intressant om än lite mödosam läsning. Se det som en övning i att tyda äldre skrivstil och inte minst ordbruk! Verksamheten ville informera om insatser för att förhindra farsotens spridande samt olika behandlingar när smittan slagit till. Allmän renlighet och måttfullhet rekommenderades. Tryckta informationsblad (se nedan) spreds till varje gård, hemman och torp med uppmaningen att dessa måtte uppspikas på wäggen i boningsrummet, till allas läsning och dagliga påminnelse.
Här beskrivs också tillagandet av tjärvatten kryddat med vitlök, svettdrivande téer, senapsdegar, smördukar, utvärtes ingnidning med kamfersprit, imbad m m. För säkerhets skull avslutar man med punkten 6:0, vilken lyder: Att, jämte nu nämde försiktighetsmått, dock alltid vara vid friskt mod, och muntert sinne, samt icke låta sig intagas af en oförståndig fruktan för den befarade Cholera-sjukdomen, hwarigenom man (enligt erfarenhet) af densamma lättare angripes, samt om den werkligen hemsöker äfven oss, framför allt besluta sig om att behålla sinneslugn, grundadt på fast religiöst förtroende och tillförsigt till Försynen.
Samtliga bilder blir större om man klickar på dem.
Källor: förutom kommunarkivet, Riksantikvarieämbetet och Huddinge Hembygdsförening.
Huddinge 150 år 