Kiosken i våra hjärtan

kiosk1I veckans nummer av Mitt i Huddinge kan vi läsa om Elof ”Loffe” Bråtfors korvkiosk på Stuvsta Torg som i dagarna fyller 50 år. Många har speciella minnen kring Loffes och för den delen andra kiosker som funnits eller finns runtom i Huddinge. Så idag kör vi lite kiosknostalgi!

Från webbsidan Handelns historia hämtar vi följande (lätt redigerade) text om kioskens historia:
Ordet kiosk hämtades från turkiskan på 1700-talet, där det betecknade ett litet lusthus. Först följande sekel fick det dagens betydelse. Under det sena 1800-talet spred sig kioskerna runt om i Sverige. Vanligast var vattenkiosker som sålde mineralvatten (och senare läsk), men även cigarrkiosker, biljettkiosker, tidningskiosker, och allmänna kiosker, som saluförde lite av varje, förekom. De uppfördes vanligtvis på kommunal mark, för vilket arrende betalades. Små handelsrörelser av denna typ förestods ofta av kvinnor, som annars sällan drev affärsrörelse. En bit in på 1900-talet flyttade även glass- och korvförsäljning in i kioskbyggnader. Kioskernas främsta konkurrensmedel var öppettiderna. Vanliga butikers öppethållande var strängt reglerat, men kiosker fick i princip ha öppet när de ville. I gengäld fick de endast föra ett begränsat sortiment. De kom att få stor betydelse som försäljningskanal för press, drycker och konfektyr. Pressbyrån, med tidningarna som ägare, ägde de flesta, men även bryggerierna och godistillverkarna engagerade sig i kiosker.
Kioskens guldålder inföll under 1950-talet. Ändrade öppettidslagar och skärpta krav på arbetsmiljön fick dem sedan att minska i antal. På 1980-talet insåg man att självbetjäning lönade sig även i detta fall, varför de började göras om till små butiker. Idag lever rätt många glass- och korvkiosker vidare och nya kaffekiosker slår upp sina luckor, men som kanal för varuförsäljning tycks kiosken vara hopplöst död.

kiosk3

Bilderna visar uppifrån och ner Ida Larsson som förestod kiosken på Stuvsta Torg (okänd fotograf, troligen 1940-tal) och två vykort på Kafé Ärlan som var både kiosk och café och låg på Huddingevägen inte långt från Stockholmsgränsen. Bilderna är tagna av Holger Ståårns, gissningsvis i början av femtiotalet. I anslutning till fotografierna finns en liten berättelse signerad innehavaren Kerstin Svensson: Som kiosktant kom jag till Stuvsta 1947. På den tiden var det en glädje att vara i allmänhetens tjänst. Att dagligen få träffa trevliga människor och att ha en uppgift att fylla. Men medaljen har ju alltid en baksida, vägen var för smal och måste breddas, vår tomt måste ge det som fattades. År 1964 efter 17 år var det bara att konstatera att det var bäst att ge upp och Ärlans saga var all.

kiosk2

Annonser
Det här inlägget postades i Handel och industri, Stuvsta. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Kiosken i våra hjärtan

  1. Gunilla Wastesson skriver:

    Underbara kioskbilder! När jag flyttade till Huddinge/Stuvsta för drygt 25 år sen fanns ”Gula kiosken” vid Huddingegymnasiets parkering (numera Thai-kiosk) och ”Röda kiosken” vid Västergårdsvägen/Sofiebergsvägen (numera riven). Nån som vet nåt om deras historia?
    /Gunilla (”kiosktjej” på sommarloven i S:t Anna på 70-talet)

    • Lasse Jansson skriver:

      Gula kiosken drevs först av familjen som bodde i huset bakom den. Då var det en vanlig ”gottkiosk”. Sedan tog en kille som heter Toni över. Han ville bygga ut och öppna gatukök, men fick nobben av kommunen. Under en storstädning hittade han ett gatukökstillstånd från slutet av 60-talet så han kunde helt lagligt bygga sin korvkiosk. Tyvärr så kastades det mängder med gamla Huddinge-vykort under storstädningen. När Toni haft korvkiosken ett tag tog Johnny som hade pizzerian på Kvarnbergsplan över och drev tjorren till den såldes och blev thaikiosk.

      Röda kiosken vet jag inte så mycket om, förutom att Huddingeprofilen ”Toiko” drev den ett tag innan en tjej som bodde på ,Sofiebergsvägen tog över och hade kiosken till den revs. Spillvirket användes till att bygga en friggebod på hennes tomt.

  2. Anders Ljungberg skriver:

    Gula Kiosken spelade större roll än något annat då jag var barn. Eventuellt var mina föräldrar viktigare,men dom var en förutsättning för mina godis & hockeybilderinköp..Kiosken vid Västergårdsvägen kände jag till,men den låg lite avigt till. Dom övriga godisaffärerna Stuvsta/Huddinge var chanslösa mot gula kiosken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s