När kommunen skulle skriva Huddinge skolors historia i slutet på 1990-talet efterlystes och insamlades minnen från f d elever och lärare för att levandegöra innehållet. Delar av detta material vävdes sedan in i den färdiga boken Från griffeltavla till IT (red Peter Eneström, Huddinge kommun, 1999), men mycket av de insamlade minnena användes aldrig. Synd tycker Huddinge 150, här finns mycket intressant att hämta. Lite på måfå bland dessa totalt 45 inkomna hågkomster väljer vi att citera delar av Lena Lindhs bidrag. Lena föddes 1922 och gick i Centralskolan (nuvarande Tomtbergaskolan) från 1929.
Jag bodde … långväga från själva samhället – i en stuga upp i skogen mellan Sofieberg och Högmora och där var långt till grannar och lekkamrater. Vägen var lång att gå – över en halv mil – mellan åkrar och bondgårdar. De vägar som fanns blev inte alltid plogade vintertid av bönderna men man tog sig fram med skidor eller spark och fick nog en seg grundkondition. Och jag ninns – att redan mitt andra skolår ordnades en liten skidtävling som startade vid ”Döda bron” och gick förbi Kyrkskolan. Det var inte alla som ägde ett par skidor utan fick delta i ”Sparkstöttingstävling”. Den som där tog första pris vann ett par skidor. Den som vann skidtävlingen erhöll en reservoirpenna i gulddoublé – det vet jag, för det var jag som vann och min fader var mäkta stolt för vinnarlistan stod att läsa i ”Södra Förstadsbladet”.
Jag tror inte så många i sitt årsbetyg hade noterat ”Frånvaro på grund av naturhinder”. Det stod i mitt ett år – det var de gånger jag måst vända om när snödrivorna var för höga att ta sig fram – jag minns att jag grät – ville ju så gärna gå till skolan. Skolan – som min far varit med om att bygga på 20-talet – var ganska snart fylld av skolklasser för samhället var på stark tillväxt, och – klassrummen måste tidvis delas upp på förmiddags- och eftermiddagsklasser. När man då kanske började efter kl. 12 och det var hösttermin med tidig kväll gällde det att inte vara mörkrädd på hemvägen för lyktor utmed ”mina vägar” förekom ej och inga kommunikationer fanns.
Men att gå i skolan var roligt. Bra lärare var det också och svenska språket med stavning därtill präntades in.
Bilden föreställer en andraklass vid Centralskolan 1932, fotografen är okänd.
Huddinge 150 år 